Vi har bott i Huset vid havet i ett och ett halvt år. Vi trivs väldigt bra, även om det ibland är lite långt bort från allting att bo på landet. Vi har funderat på att flytta ibland, och har till och med varit och kollat in andra hus, men det har fallit på att vi inte har hittat något som kommer ens i närheten av att innebära samma livskvalitet.
Jag har introducerat Bleken i hur det fungerar med mitt pendlande och jobbande hemifrån vissa dagar, och i samband med det underförstått antytt att om han har några planer att ändra på hur det förhåller sig med den saken, kommer han inte att få det lätt. Han verkar acceptera det rätt bra.
I helgen har vi dock hjälpt Sonen och Sonhustrun att flytta. Jag flög direkt från jobbet på torsdag eftermiddag och stationerades i den nya lägenheten med att ta emot grejor och packa upp allting i köket. Dagen efter fortsatte jag med att packa upp och ställa in saker på rätt ställen, medan de andra städade klart och lämnade över den gamla lägenheten.
Jag målade om deras sovrum, till en betydligt sovvänligare varmgrå kulör, än den knallblå som var innan, och det blev riktigt bra. Det var roligt att vara där och greja, men idag, när vi kom hem ville jag bara sova. Jag är helt slut.

Jag har anlitat en ny medarbetare på nästan samma premisser som jag har, fast han bor ännu längre bort, Utrikes. Men det spelar ingen roll. Vi kan ha kontakt ändå via web och telefon, och träffas på de ställen vi råkar befinna oss på samtidigt. Den stora fördelen är att jag äntligen kan få avlastning på de mer krävande uppdragen. Den medarbetare som jag anlitat har mycket gedigen erfarenhet och internationellt erkänd expertis inom området, så nu kan jag luta mig tillbaka och koppla av.