Vem är du?
Skönt att jag kan vara hemma ett par dagar.
Jag har varit ute och promenerat en stund på förmiddagen. Det är varmt och vindstilla och solen lyser fram lite halvhjärtat genom molnen. Nere på stranden kunde jag se hur ett rådjur trippat fram, förmodligen i skydd av mörkret, och lämnat små förnäma spår efter sig i sanden.
Annars är det mest spår av tassar och skor som syns. Det finns distinkta avtryck från hårda tassar med vassa klor som skurit djupt i sanden. Sedan finns det mjuka avtryck från stora labbliknande tassar, där klorna knappt syns. Jag kan nästan se vad för sorts hund som sprungit där och hur den har sprungit, bara genom att se spåren.
Jag sätter mig ner och tittar ut över havet, lyssnar på vågorna mot strandkanten och känner doften av tång. Jag funderar över vilket sorts avtryck jag lämnar hos människor, och vad för storts människa jag skulle vilja vara egentligen. Eller vem jag är...
Brukar du också fundera över vem du vill vara? Eller vem du är?
sköt om du så du bli riktigt frisk......
Igentligen skall man nog inte fundera för mycket!.det kan bli för djupt......och jag brukar aldrig hitta något positivt om mig bara misslyckanden.
Undrar vem jag är från och till - Ibland varje dag. jättejobbigt när man kommer in i de banorna
Du lämnar nog avtryck hos oss alla som läser din blogg och det är nog olika hos oss alla, det väcker en nyfikenhet hos mig ibland att veta mer om den personen som man läser om....
Jag har nog samma tankar som du och undrar om jag lämnar några avtryck efter mig...
Har nog inte funderat över vem jag skulle vilja vara men istället hur jag skulle vilja vara och uppfattas....
Kram
Svår fråga! Om jag inte vet vem jag är spelar det kanske ingen roll. Att vara fatalist och bara acceptera: Så här är det, det får jag finna mig i, kan vara lite farligt. Jag brukar känna det som att jag är en länk i en väldigt lång kedja, där det finns länkar bakom och länkar framför. Jag har min roll och har min styrka och mina svagheter. Men VEM jag är existensiellt sett, det vete tusan. Man möter människor på vägen som man ibland speglar sig i. Någon gång får man veta vem man är, men inte alltid.
Jag tänker inte ofta i dom banorna, men jag försöker vara en sådan person som jag själv gillar.