Hej
Hoppas det är bra med dig. Jag har det i alla fall helt ok nu och börjar sakta komma över allt det jobbiga som hänt. Det har tagit väldigt lång tid, men det går. Jag har försökt dra ut lärdomar av de erfarenheter som jag gjort, och jag tror att det kan bli till något positivt på sikt.
 
Efter att vi pratade med varandra har du dykt upp i mina drömmar. Det har fått en del tankar och känslor att röras upp, även om det i vanliga fall är ganska lugnt nuförtiden. Men det är därför jag känner att jag vill skriva till dig nu. Jag har funderat över hur länge det skulle dröja innan du över huvud taget undrade en enda gång hur det går för mig. Ibland undrar jag om du bara förtränger allt som har hänt för att slippa ta itu med vem du är.
 
En sak som hjälpt mig en hel del i min bearbetning, är att få en viss insikt i vad Den Andra Kvinnan är för sorts typ. Det har fått mig att förstå mer om vem du kanske egentligen är innerst inne. Och varför jag aldrig riktigt passade in i ditt liv. Nu är jag tacksam för det. Vem, eller vilka, du nu fortsätter att tillbringa dina nätter tillsammans med, känns liksom inte relevant längre. Jag vet bara att jag aldrig vill höra till den skaran, och att jag känner en sorts medömkan med dig för dina val i livet. Speciellt sorgligt är det att du förlorade Din Fru. Tyckte du kanske innerst inne att hon var bättre än du förtjänade? Kände du dig ovärdig och underlägsen? Det skulle föklara ditt självdestruktiva beteende i ditt val av Den Andra Kvinnan, och alla de andra.
 
Själv känner jag mig rentvättad och fri, så till den grad att jag kan betrakta dig neutralt och faktiskt uppskatta dig som kollega, och till och med som en sorts vän, eftersom jag fortfarande kan se dina fina egenskaper, som gjorde att jag drogs till dig från början. Jag kan också med värme och utan smärta se tillbaka på stunder som vi haft tillsammans, där du kändes äkta.
 
Hoppas att du vågar bottna i dig själv och gå vidare som en hel människa innan du blir alltför gammal.
Lycka till
Anima Mea