Idag har jag haft en av mina sköna hemmajobbardagar. Jag kom hem sent igår kväll efter sex timmars flygande och kände mig lite mör. Men idag har jag kommit lite ikapp mig själv igen.
Bleken och jag har varit på resa den här gången. Jag har ju skrivit lite om honom förut, att han verkar lite tråkig, torr och stel och kanske tar sig själv lite för allvarligt.
Jag har jobbat stenhårt på att inte låta mig påverkas av det, utan har framhärdat i att vara mig själv (skulle förmodligen inte klara något annat ändå). Och döm om min förvåning! Under Blekens bleka skal har en färgglad, teaterspelande humorist klivit fram. Vi hade riktigt kul tillsammans, nu när vi reste. Vi har berättat för varandra om våra respektive uppväxter, skolgångar och irrfärder genom yrkeslivet, och han har haft nästan lika stora krumsprång som jag. Jag trodde att han var en person som var plugghäst, ordningsman i klassen med vattenkammat hår och redan från början visste att han skulle bli Chef och tjäna Pengar. Men så var det verkligen inte, till min stora lättnad. Alltid enklare att ha med normala människor att göra. Ja, jag är faktiskt mycket positivt överraskad. Dessutom är han duktig på jobbet, vilket inte är  minst viktigt.