Idag har allt gått så trögt. Min hjärna känns som segt som sirap i kylen. Mina medarbetare har suttit stumma och tomma, utan idéer och utan inspiration. Jag känner att det är mitt fel som inte lyckats inspirera och uppmuntra tillräckligt.
Det kändes hyfsat bra fram till lunch, men sedan blev det inte bra. Jag är trött.
Nu ska vi ut och käka en bit, och jag hoppas verkligen att kvällen och morgondagen blir bättre. Annars blir det här ett magplask utan dess like.
Jag stötte ihop med Bleken i matsalen. Han är ute på sin första turné och besöker verksamheterna. Han såg glad ut att se mig. Vi bytte några ord helt kort.