Head picture

Lördag morgon

Pappa hade ringt tidigt på morgonen utan att jag hört det. Jag ringde upp honom och kollade läget. För varje gång jag pratar med honom hör jag hur han har brutits ner ytterligare en bit. Han brukade ha intellektuell skärpa, och kunna diskutera radioprogram han lyssnat på, eller något han läst i en vetenskaplig tidskrift. Nu kan han knappt prata alls. Han sluddrar, tappar ord, gör långa pauser och börjar sedan prata om något helt annat. Han säger att han ser ut som ett skelett för att han inte får i sig någon mat.
Han håller på att dö långsamt, det är helt klart. Det verkar som om han har gett upp. Han mådde mycket bättre på sjukhuset direkt efter amputationen, men sedan han kom till det här förvaringsboendet, har han bara blivit sämre och sämre. De är vana att folk dör där. Det kanske är det de är bra på.

Kommentarer
Postat av: Nettan

Jag känner igen det du beskriver..., precis likadant är det med min pappa efter att han blev amputerad och hamnade på äldreboendet.. (men, pappa är iaf bra på att äta, det är väl hans enda nöje där)

Sorgligt att märka att de bryts ner, dagarna är utan stimulans och det är egentligen bara en fråga om förvaring!

Fy f-n för att bli gammal eller sjuk...



KRAM

Postat av: Peter Midas

Kolla upp vilken medicinering han får och gå med den informationen till en annan läkare. Ibland drogar dom ihjäl folk!

2009-04-06 @ 19:12:30
URL: http://trepojkar.blogspot.se

Skriv det du tänker här:

Namn:
Minns mig

E-postadress:

URL:

Synpunkter:

Trackback