Jag ska flyga med tidigaste flyget i morgon bitti. Det känns alltid som en fruktansvärd utmaning att stappla upp klockan fem och försöka fungera rationellt. Varför utsätter jag mig för detta, när jag kan ta flyget vid halv tio istället? Svaret är enkelt: Jag känner press att vara effektiv, utnyttja dagen, inte slösa tid. Det Lutherska arvet vilar tungt över mina axlar.
Just nu iakttar jag Maken när han kör en övertalningskampanj mot hunden, för att få henne att gå ut på kvällsrundan.Det är lite roande, faktiskt. Just nu gav han upp och sa att hon slipper.