Jo, det är deppigt. Men jag försöker göra det bästa av situationen genom att pyssla hemma, lyssna på bok, ta promenader mellan skurarna och vara ut i trädgården närhelst möjlighet ges. Igår klippte jag faktiskt gräset. Det har nog aldrig hänt förut. Det brukar vara Makens jobb annars.
Idag hittade jag en lite solros på stranden som jag tog med hem, och nu står den och lyser på mitt ekbord.
Det är en massa personer som jag borde höra av mig till. Inte minst min mamma. Men jag har så svårt att ta kontakt med andra när jag känner mig så här låg. Det tar emot något helt enormt. Jag vet inte riktigt varför.
Men nu ska jag i alla fall ta mig en kopp kaffe. Och så ska jag slå ihjäl flugan som envisas med att slira runt på in skärm.
Jag har fått ett elektrifierat tennisracket för just det ändamålet.