Jag vet var grodorna bor
Häromkvällen räknade jag till 16 grodor på samma promenadstråk som jag. Flera bar en mindre groda på ryggen, Det såg lite roligt ut, faktiskt. Jag var tvungen att läsa på lite om detta beteende, och det visade sig att det är hanen som kryper upp på ryggen på honan och håller sig fast tills hon lägger sina ägg. Då sprutar han ut mjölke på äggen för att befrukta dem.
Bredvid ängen där de vita kossorna betar på somrarna, finns en stig som leder ner mot havet. Precis innan man kommer ner till stranden, passerar man över en träspång, som någon byggt över ett sumpigt område, där det växer en massa vass. Det är där, bland vassen, som grodorna bor. När man går där, kväker de öronbedövande. man skulle kunna tro att någon kör en motor där inne i vassen. När man går över spången, plaskar det oavbrutet från grodor som hoppar ner från en tuva och ner i vattnet.
Det känns trevligt att det finns grodor där. De är känsliga för miljöförstöring och obalans, och deras närvaro visar att naturen än så länge är hyfsat i bra skick där vi bor.
Bredvid ängen där de vita kossorna betar på somrarna, finns en stig som leder ner mot havet. Precis innan man kommer ner till stranden, passerar man över en träspång, som någon byggt över ett sumpigt område, där det växer en massa vass. Det är där, bland vassen, som grodorna bor. När man går där, kväker de öronbedövande. man skulle kunna tro att någon kör en motor där inne i vassen. När man går över spången, plaskar det oavbrutet från grodor som hoppar ner från en tuva och ner i vattnet.
Det känns trevligt att det finns grodor där. De är känsliga för miljöförstöring och obalans, och deras närvaro visar att naturen än så länge är hyfsat i bra skick där vi bor.
Lördag morgon
Pappa hade ringt tidigt på morgonen utan att jag hört det. Jag ringde upp honom och kollade läget. För varje gång jag pratar med honom hör jag hur han har brutits ner ytterligare en bit. Han brukade ha intellektuell skärpa, och kunna diskutera radioprogram han lyssnat på, eller något han läst i en vetenskaplig tidskrift. Nu kan han knappt prata alls. Han sluddrar, tappar ord, gör långa pauser och börjar sedan prata om något helt annat. Han säger att han ser ut som ett skelett för att han inte får i sig någon mat.
Han håller på att dö långsamt, det är helt klart. Det verkar som om han har gett upp. Han mådde mycket bättre på sjukhuset direkt efter amputationen, men sedan han kom till det här förvaringsboendet, har han bara blivit sämre och sämre. De är vana att folk dör där. Det kanske är det de är bra på.
Han håller på att dö långsamt, det är helt klart. Det verkar som om han har gett upp. Han mådde mycket bättre på sjukhuset direkt efter amputationen, men sedan han kom till det här förvaringsboendet, har han bara blivit sämre och sämre. De är vana att folk dör där. Det kanske är det de är bra på.
Trist fredag
Jag vet inte vad det är med Maken. Han är helt låg, pratar inte, vill inte göra något, är sur och grinig. Jag frågade om det hänt något, om jag gjort något. men det är ingenting, säger han. Jag försökte föreslå att vi skulle titta på film, men det ville han inte. Då sa jag att vi kunde fortsätta att lyssna på boken, som vi håller på med, Shantaram. Då blev han irriterad för att jag föreslog saker, och satt bara och vred på kuben (han har fått återfall på Rubiks kub).
Jag satte mig vid min dator för att skriva lite, men då sa han att det verkligen skulle få honom på dåligt humör, om jag "sitter" vid datorn, som han uttrycker det.
Jag känner mig påpassad med allt jag gör. Jag får smyga med att använda datorn, annars pikar han mig. Hela tiden kommer det små kommentarer om än det ena, än det andra. Saker som jag gör, som han tydligen irriterar sig på.
Han får däremot använda sin dator hur mycket han vill och när han vill. Som nu, till exempel. Jag tog med mig min in i sovrummet.
På söndagarna stänger han av modemet, för då får jag inte vara ute på internet.
Jag känner igen det här. Det har varit så tidigare, innan allt trassel började, fast då var det mycket värre, förstås. Han har ett väldigt stort behov av att kontrollera. Jag blir nervös och får en sorts kvävningskänsla av det.
Jag hoppas verkligen att det inte kommer tillbaka, allt det jobbiga, för då vet jag inte vad jag gör.
Jag satte mig vid min dator för att skriva lite, men då sa han att det verkligen skulle få honom på dåligt humör, om jag "sitter" vid datorn, som han uttrycker det.
Jag känner mig påpassad med allt jag gör. Jag får smyga med att använda datorn, annars pikar han mig. Hela tiden kommer det små kommentarer om än det ena, än det andra. Saker som jag gör, som han tydligen irriterar sig på.
Han får däremot använda sin dator hur mycket han vill och när han vill. Som nu, till exempel. Jag tog med mig min in i sovrummet.
På söndagarna stänger han av modemet, för då får jag inte vara ute på internet.
Jag känner igen det här. Det har varit så tidigare, innan allt trassel började, fast då var det mycket värre, förstås. Han har ett väldigt stort behov av att kontrollera. Jag blir nervös och får en sorts kvävningskänsla av det.
Jag hoppas verkligen att det inte kommer tillbaka, allt det jobbiga, för då vet jag inte vad jag gör.
Att inhandla BH
Jag har ett komplicerat förhållande till bysthållare (BH:ar blir så konstigt i pluralis). Många gånger har jag verkligen upplevt ett stort behov av att inhandla en ny BH, men har avstått av det enkla skälet att jag inte orkar.
Föreställ dig en affär, typ Lindex eller Åhléns City. Det hänger ställ efter ställ med olika varianter och färger. Alla ställen är överfyllda med plagg, och så fort man kommer i närheten börjar de ramla ner på golvet i spridda skurar. Du ägnar en massa tid åt att plocka upp dem och försöka trycka fast dem på plats igen. Du råkar hitta en modell och en färg som ser trevlig ut och börjar trassla dig in i raden för att se efter din storlek. Den finns inte.
Efter ytterligare letande hittar du en annan modell och färg som ser ok ut. Till din stora förvåning hittar du din storlek, efter att ha letat i en kvart. Du börjar då närmsta storleken större respektive mindre, eftersom det aldrig går att lita helt på storleksangivelserna, och det är hopplöst att ta på sig alla kläderna för att gå ut och byta storlek, när du väl kommit in i povrummet. Ofta får du stå i kö en lång stund för att överhuvud taget få prova.
Du börjar om och gör samma procedur med ett par modeller till, för du vet att vissa sitter jättekonstigt på kroppen, även om de ser bra ut på hängaren.
Efter ca 45 minuter kan du äntligen gå till provrummet. Av med alla kläderna på överkroppen och prova. En av modellerna verkar funka, så du väljer den.
Då börjar letandet efter matchande trosor... Har du riktig tur, finns de i rätt färg och i din storlek.
Hela proceduren tar minst två timmar. Det orkar man inte.
Men igår gjorde jag något bra.
På hörnet på väg hem från jobbet gick jag in i Trikåbutiken från tidigt 1800-tal (de hade foton på väggen på grundaren och hans fru). De säljer alla sorters underkläder och lite annat.
Så här gick det till:
Jag gick fram till disken och sa till expediten: Jag vill ha BH storlek 75C.
Ok, sa hon. Vill du ha med eller utan bygel?
Med bygel, sa jag.
Hon plockade raskt fram en låda, bläddrade igenom alla modeller i den och plockade ut dem som jag gillade.
Jag provade och hon servade under tiden med annan kupstorlek och nya modeller efter behov.
Jag köpte tre stycken. Hela proceduren tog tio minuter.
Underbart. Länge leve de små kvartersbutikerna!
Föreställ dig en affär, typ Lindex eller Åhléns City. Det hänger ställ efter ställ med olika varianter och färger. Alla ställen är överfyllda med plagg, och så fort man kommer i närheten börjar de ramla ner på golvet i spridda skurar. Du ägnar en massa tid åt att plocka upp dem och försöka trycka fast dem på plats igen. Du råkar hitta en modell och en färg som ser trevlig ut och börjar trassla dig in i raden för att se efter din storlek. Den finns inte.
Efter ytterligare letande hittar du en annan modell och färg som ser ok ut. Till din stora förvåning hittar du din storlek, efter att ha letat i en kvart. Du börjar då närmsta storleken större respektive mindre, eftersom det aldrig går att lita helt på storleksangivelserna, och det är hopplöst att ta på sig alla kläderna för att gå ut och byta storlek, när du väl kommit in i povrummet. Ofta får du stå i kö en lång stund för att överhuvud taget få prova.
Du börjar om och gör samma procedur med ett par modeller till, för du vet att vissa sitter jättekonstigt på kroppen, även om de ser bra ut på hängaren.
Efter ca 45 minuter kan du äntligen gå till provrummet. Av med alla kläderna på överkroppen och prova. En av modellerna verkar funka, så du väljer den.
Då börjar letandet efter matchande trosor... Har du riktig tur, finns de i rätt färg och i din storlek.
Hela proceduren tar minst två timmar. Det orkar man inte.
Men igår gjorde jag något bra.
På hörnet på väg hem från jobbet gick jag in i Trikåbutiken från tidigt 1800-tal (de hade foton på väggen på grundaren och hans fru). De säljer alla sorters underkläder och lite annat.
Så här gick det till:
Jag gick fram till disken och sa till expediten: Jag vill ha BH storlek 75C.
Ok, sa hon. Vill du ha med eller utan bygel?
Med bygel, sa jag.
Hon plockade raskt fram en låda, bläddrade igenom alla modeller i den och plockade ut dem som jag gillade.
Jag provade och hon servade under tiden med annan kupstorlek och nya modeller efter behov.
Jag köpte tre stycken. Hela proceduren tog tio minuter.
Underbart. Länge leve de små kvartersbutikerna!
In i dimman
Idag hade jag kallat till möte. Folk skulle flyga in från alla håll i arla morgonstund. Så ävan jag. Alla kom dit i tid, utom jag. Fakirplanet blev inställt på grund av den kraftiga dimman. Inga plan kunde landa för att plocka upp oss stackare som satt där och deppade i gaten. Jag tog taxi hem igen för att invänta nästa plan. Det blev försenat med 50 minuter. Jag kom fram precis vid lunch. Som tur var kunde jag delegera mötet och stuva om lite så att de punkter som Bleken och min nye medarbetare Kempegutten skulle ta hand om blev avhandlade på förmiddagen, så vi klarade av hela programmet i alla fall. Jag kunde vara med via telefon ett tag på förmiddagen. Eftermiddagen förflöt ungefär som det var tänkt. Nu sitter jag och vräker i mig ost i min lya, samtidigt som jag kollar med ett halvt öga på Packat och klart. Tja, så kan man ha det.
Våren tur och retur
Jag var och jobbade på Irland några dagar. Det gick hyfsat bra, tror jag. På avslutningsmötet var en kvinna från styrelsen med lyssnade. Hon är professor inom delvis samma område som jag jobbar med, har skrivit flera böcker och undervisar på universitet. Jag har läst in gymnasiet på Komvux...typ... Man kan lätt känna sig liten när man ska sitta och hålla en dragning för ett trettiotal väl kvalificerade medarbetare om hur de borde jobba, på deras modersmål, i 45 minuter. Men de lyssnade respektfullt, och hade faktiskt inga invändningar. Det är dock alltid skönt när det är klart.
Stursken var där också för styrelsemötet. Vi åkte med samma plan hem, och på flygplatsen bjöd han mig på mat. Han kan vara trevlig ibland, trots att han är envis, revirpinkande och oborstad.
På Irland stod påskliljorna i full blom och det var elva grader varmt. Hemma var det runt nollan och blåste verkligen iskallt. Nu väntar jag på att våren ska komma ikapp här, så att man an njuta lite av tillvaron utomhus.
Stursken var där också för styrelsemötet. Vi åkte med samma plan hem, och på flygplatsen bjöd han mig på mat. Han kan vara trevlig ibland, trots att han är envis, revirpinkande och oborstad.
På Irland stod påskliljorna i full blom och det var elva grader varmt. Hemma var det runt nollan och blåste verkligen iskallt. Nu väntar jag på att våren ska komma ikapp här, så att man an njuta lite av tillvaron utomhus.
Loungen
Nu har jag suttit och jobbat en stund i loungen. Jag har ätit lax, kräftstjärtar och melon och druckit mineralvatten med citronsmak. Jag kunde ha tagit vitt vin till, men jag har bestämt mig för att dra ner på min alkoholkonsumtion. Inte så att jag tror att jag håller på att bli alkis, direkt, men eftersom jag har känt mig så trött på senaste tiden, ska jag inte spä på det med att belasta kroppen med alkohol. Istället kör jag med vatten, och det är också gott.
Jag tränar hårt på cross trainern också. Det känns riktigt bra. Jag har bestämt mig för att komma i from och inte låta mig bli helt förslappad.
Jag provade ett par jeans som satt bra för två år sedan. Det gjorde de inte nu, kan jag säga, utan att överdriva. De ska sitta bra om nåra månader, har jag bestämt mig för.
Sundare liv, är det nya mottot.
Jag tränar hårt på cross trainern också. Det känns riktigt bra. Jag har bestämt mig för att komma i from och inte låta mig bli helt förslappad.
Jag provade ett par jeans som satt bra för två år sedan. Det gjorde de inte nu, kan jag säga, utan att överdriva. De ska sitta bra om nåra månader, har jag bestämt mig för.
Sundare liv, är det nya mottot.
Lagom lördag
Idag har jag varit ute i blåsvädret (bokstavligt) och vallat hunden. Toleransen mot kylan minskar kraftigt i takt med att förväntningarna om vårvärme stiger. Nästa vecka ska jag till Irland och jobba, och då kanske jag får uppleva ett snäpp mera vår.
Maken jobbar idag, och jag ska snart ta itu med mitt program på cross trainern. Måste ladda mitt headset först så att jag kan lyssna på något under tiden. Det går liksom snabbare då.
Sedan ska jag sy kuddfodral, och efter det ska jag åka och shoppa några nya toppar. Jag upptäckte när jag kollade ner i lådan på mina toppar, att det ser väldigt mörkt ut; svart, mörkgrått, mörkgrönt, mörkblått, mörklila...osv. Jag måste helt enkelt ljusa upp tillvaron lite med andra färger, speciellt nu när det går mot ljusare tider. kanske kan det påverka sinnesstämningen positivt, också.
Igår var det fika hos kollegorna på sjätte våningen. Jag sitter på våning 8 och Den Andre på våning 7. Jag har inte sett honom den här veckan, men när jag gick ner till fikarummet, kände jag en ilning av oro genom magtrakten att han skulle vara där. Jag märker att jag går på helspänn, beredd att koppla på "autokollegan" och dra mig inom mitt skal, om han dyker upp. Han var inte där, och jag kunde koppla av, som tur var.
PS. Om ni har bloggkontakter som har brukat läsa min blogg, eller som ni tror skulle vilja börja följa min blogg, får ni gärna skicka min e-postadress till dem för att få lösenord. Be dem bara ange vem de fått adressen från. [email protected]
Maken jobbar idag, och jag ska snart ta itu med mitt program på cross trainern. Måste ladda mitt headset först så att jag kan lyssna på något under tiden. Det går liksom snabbare då.
Sedan ska jag sy kuddfodral, och efter det ska jag åka och shoppa några nya toppar. Jag upptäckte när jag kollade ner i lådan på mina toppar, att det ser väldigt mörkt ut; svart, mörkgrått, mörkgrönt, mörkblått, mörklila...osv. Jag måste helt enkelt ljusa upp tillvaron lite med andra färger, speciellt nu när det går mot ljusare tider. kanske kan det påverka sinnesstämningen positivt, också.
Igår var det fika hos kollegorna på sjätte våningen. Jag sitter på våning 8 och Den Andre på våning 7. Jag har inte sett honom den här veckan, men när jag gick ner till fikarummet, kände jag en ilning av oro genom magtrakten att han skulle vara där. Jag märker att jag går på helspänn, beredd att koppla på "autokollegan" och dra mig inom mitt skal, om han dyker upp. Han var inte där, och jag kunde koppla av, som tur var.
PS. Om ni har bloggkontakter som har brukat läsa min blogg, eller som ni tror skulle vilja börja följa min blogg, får ni gärna skicka min e-postadress till dem för att få lösenord. Be dem bara ange vem de fått adressen från. [email protected]
Det kom ett brev...
...ett brev från tingsrätten, om att jag skulle ta kontakt med mitt ombud. De har valt ut någon som ska hjälpa mig genom processen. Den rättsliga apparaten mal på, om än plågsamt sakta.
Jag undrar om Den Andre blivit delgiven ännu. Nästa vecka kommer jag inte att vara på kontoret förrän på fredagen. Det känns bra, i fall han just har fått besked. Då slipper jag springa på honom precis då.
Jag tycker liksom synd om honom, fast jag vet att det han har gjort är grymt och hänsynslöst.
Jag undrar om Den Andre blivit delgiven ännu. Nästa vecka kommer jag inte att vara på kontoret förrän på fredagen. Det känns bra, i fall han just har fått besked. Då slipper jag springa på honom precis då.
Jag tycker liksom synd om honom, fast jag vet att det han har gjort är grymt och hänsynslöst.
Livet, så som det förväntas
Inget särskilt har hänt idag. Jag har jobbat, haft möten, pratat i telefon, skrivit lite.
När jag kom hem, pratade jag i telefon, skrev lite, Skypade.
Tja. Det är så det rullar på.
Men i bakgrunden finns det något, som ett svagt surrande, en ihållande ton, ett färgat ljus eller svag lukt. Något som knappt märks när man är fullt upptagen, men inte går att undvika så fort man stannar upp, tystnar eller tar ett djupt andetag.
Det är jag. Så som jag är innerst inne.
Tankar, drömmar, kärlek, rädslor, sorg, ånger, längtan, hopp... Släpper jag fram det blir det öronbedövande. Ohanterligt.
Bäst att jobba på. I morgon har jag möten hela dagen, massor att skriva. Det är lugnt.
Allt är lugnt.
När jag kom hem, pratade jag i telefon, skrev lite, Skypade.
Tja. Det är så det rullar på.
Men i bakgrunden finns det något, som ett svagt surrande, en ihållande ton, ett färgat ljus eller svag lukt. Något som knappt märks när man är fullt upptagen, men inte går att undvika så fort man stannar upp, tystnar eller tar ett djupt andetag.
Det är jag. Så som jag är innerst inne.
Tankar, drömmar, kärlek, rädslor, sorg, ånger, längtan, hopp... Släpper jag fram det blir det öronbedövande. Ohanterligt.
Bäst att jobba på. I morgon har jag möten hela dagen, massor att skriva. Det är lugnt.
Allt är lugnt.
En lång resa
Jag flög upp i morse, åkte in till kontoret och var lite halvhjärtat med på ett möte. Det var lite krångel att få till det med bilijetten, så Maken ställde upp och ordnade med det under tiden. När klockan var 11:26 sprang jag iväg iväg till stationen, tog ut biljetten, köpte en sallad och sprang till tåget.
Väl på plats ringde jag till pappa och sa att, nu kommer jag. "Jag har försökt ringa dig, för de har flyttat mig från Falun till Smedjebacken...."
Hm, det var ju inte helt lyckat. Jag började fundera ut plan B. Hyra bil, kanske? Förbindelserna mellan Smedjebacken och resten av världen är inte som blå linjen precis. Det kändes minst sagt knöligt.
När jag satt där på tåget och funderade, ringde jag min Lärare som jag har haft kontakt med sporadiskt, men som det var väldigt länge sedan jag träffat. Jag berättade läget, och han erbjöd sig att hämta mig vid stationen och köra mig till Pappa. Otroligt bussigt! Jag hade aldrig kunnat drömma om att det skulle lösasig så bra. Dessutom väntade han på mig medan jag besökte pappa, och körde mig till stationen efteråt. Jag blev oerhört glad för det. Dessutom var det trevligt att träffa honom efter så lång tid. Det som kändes som ett totalt fiasko när jag satt på tåget från Staden, vändes i en riktig succé tack vare hans insats.
Nu sitter jag på en pub vid stationen och väntar på bussen och är mätt i magen efter en bit lax. Det finns till och med ett oskyddat trådlöst nätverk här. Lyckan är fullständig.
Väl på plats ringde jag till pappa och sa att, nu kommer jag. "Jag har försökt ringa dig, för de har flyttat mig från Falun till Smedjebacken...."
Hm, det var ju inte helt lyckat. Jag började fundera ut plan B. Hyra bil, kanske? Förbindelserna mellan Smedjebacken och resten av världen är inte som blå linjen precis. Det kändes minst sagt knöligt.
När jag satt där på tåget och funderade, ringde jag min Lärare som jag har haft kontakt med sporadiskt, men som det var väldigt länge sedan jag träffat. Jag berättade läget, och han erbjöd sig att hämta mig vid stationen och köra mig till Pappa. Otroligt bussigt! Jag hade aldrig kunnat drömma om att det skulle lösasig så bra. Dessutom väntade han på mig medan jag besökte pappa, och körde mig till stationen efteråt. Jag blev oerhört glad för det. Dessutom var det trevligt att träffa honom efter så lång tid. Det som kändes som ett totalt fiasko när jag satt på tåget från Staden, vändes i en riktig succé tack vare hans insats.
Nu sitter jag på en pub vid stationen och väntar på bussen och är mätt i magen efter en bit lax. Det finns till och med ett oskyddat trådlöst nätverk här. Lyckan är fullständig.
Ett glas vitt vin
Jag dricker ett glas vitt vin. För att kyla det har Maken lagt i rosa plasthjärtan, med något fruset inuti. Väldigt praktiskt, men kanske inte så ortodoxt när det gäller vindrickande. Det är bättre än isbitar i alla fall, för det späder inte ut vinet med en massa smältvatten.
Vinden har mojnat något under kvällen, och i morgon bitti flyger jag till Staden. Jag ska försöka få tag på tågbiljetter på Tradera, så att jag kan åka till pappa direkt efter vårt möte som vi ska ha på förmiddagen.
Jag borde vara förberedd, och jag borde ha gjort en massa, men jag känner verkligen inte för nånting just nu. Det är verkligen för trist hur lite entusiasm jag har. Det gäller inte bara jobbet, utan det mesta. Jag tror man skulle kunna klassificera det som lindrig depression. Eller kanske dystymi. Eller utmattningsdepression. Vad vet jag. Hur som helst är det inte kul. Inget är kul.
Nu ska jag sova den utmattades sömn, för att sedan vakna upp 05:00 mycket tröttare än när jag somnade.
Jippeeee!
Vinden har mojnat något under kvällen, och i morgon bitti flyger jag till Staden. Jag ska försöka få tag på tågbiljetter på Tradera, så att jag kan åka till pappa direkt efter vårt möte som vi ska ha på förmiddagen.
Jag borde vara förberedd, och jag borde ha gjort en massa, men jag känner verkligen inte för nånting just nu. Det är verkligen för trist hur lite entusiasm jag har. Det gäller inte bara jobbet, utan det mesta. Jag tror man skulle kunna klassificera det som lindrig depression. Eller kanske dystymi. Eller utmattningsdepression. Vad vet jag. Hur som helst är det inte kul. Inget är kul.
Nu ska jag sova den utmattades sömn, för att sedan vakna upp 05:00 mycket tröttare än när jag somnade.
Jippeeee!
Storm
Idag blåser det full storm här i söder. Det är solsken och ganska varmt, ändå. Fåglarna håller sig krampaktigt fast i träden och försöker sig på ett och annat vår-kvitter emellanåt, men det är så att man tappar andan i vinden.
Igår körde jag 30 minuter på cross-trainern. Jag hoppas att jag ska komma över min förlamande trötthet om jag ignorerar den och håller igång istället.
Jag har så kluvna känslor när det gäller Den Andre. Å ena sidan hatar jag verkligen vad han har gjort mot mig, men å andra sidan känner jag för honom på samma sätt som jag har gjort hela tiden. Jag förstår inte hur han kan ha ett sådant grepp om mig. Det borde vara lätt att avsky honom, nu när han så medvetet har skadat mig, men jag kan inte det.
Det är inte bara utomhus det känns stormigt.
Polisanmälan
Nu kan jag skriva öppet om att jag faktiskt har gjort polisanmälan mot Den Andre. Jag vågade inte det förut, eftersom jag inte visste om, eller när han skulle leta reda på min blogg.
Jag tror inte att anmälan kommer att leda till något annat än att det läggs ner. Så är det i de flesta fall, och särskilt när det bara står ord mot ord. Men det kändes viktigt för mig att markera att jag inte tolererar hans beteeende.
Han visste så väl att jag absolut inte ville detta, och ändå utnyttjade han att jag inte hade varken sinnesnärvaro eller fysisk förmåga att ta mig därifrån.
Hur som helst, är det väldigt jobbigt att gå och vänta på att bomben ska slå ner - Den Andre vet inget, eller har i alla fall inte förstått att jag anmält honom. men när han får reda på det kommer det att bli väldigt svårt på jobbet. Det kan ta åtta veckor tills de fått svar från lab. Om de hittar spår som styrker min berättelse, kommer de att hålla förhör med Den Andre. Han kommer naturligtvis att hävda att jag var med på det osv. Det finns inget annat att förvänta, och då kommer ord att stå mot ord och undersökningen läggs ner. Men förhoppningsvis kan det få honom att tänka till, i alla fall. Och han kommer helt säkert att låta mig vara.
Jag har berättat allt för Bleken, och känner att jag har stöd från honom.
Jag tror inte att anmälan kommer att leda till något annat än att det läggs ner. Så är det i de flesta fall, och särskilt när det bara står ord mot ord. Men det kändes viktigt för mig att markera att jag inte tolererar hans beteeende.
Han visste så väl att jag absolut inte ville detta, och ändå utnyttjade han att jag inte hade varken sinnesnärvaro eller fysisk förmåga att ta mig därifrån.
Hur som helst, är det väldigt jobbigt att gå och vänta på att bomben ska slå ner - Den Andre vet inget, eller har i alla fall inte förstått att jag anmält honom. men när han får reda på det kommer det att bli väldigt svårt på jobbet. Det kan ta åtta veckor tills de fått svar från lab. Om de hittar spår som styrker min berättelse, kommer de att hålla förhör med Den Andre. Han kommer naturligtvis att hävda att jag var med på det osv. Det finns inget annat att förvänta, och då kommer ord att stå mot ord och undersökningen läggs ner. Men förhoppningsvis kan det få honom att tänka till, i alla fall. Och han kommer helt säkert att låta mig vara.
Jag har berättat allt för Bleken, och känner att jag har stöd från honom.
Stänger dörren ett tag
Under en period har jag tänkt att lösenordsskydda min blogg, eftersom jag känner att den inte är så privat längre. Du som vill fortsätta att läsa kan göra det genom att skicka ett mail till [email protected] och begära lösenord.
Det kommer att bli lätt att hålla reda på. Det lovar jag.
Det kommer att bli lätt att hålla reda på. Det lovar jag.
Pappa
Det verkar som om pappa kanske får behålla sitt vänstra ben. De har gjort en rensning av kärlen för att förbättra blodcirkulationen, och tänker avvakta för att se om det hjälper.
Han har ordnat med avlivning av katten, och bekymrar sig nu för hur det ska gå med huset. Jag har sagt att han får ta en sak i taget. Det är verkligen tufft för honom och jag förstår att han känner sig väldigt nere.
Jag ska försöka ta mig till honom i morgon eftermiddag. Tyvärr kan jag inte flyga hem som planerat, utan får tillbringa en grå fredagkväll här i Staden och sedan ta flyget hem på lördag morgon, men det får gå. Det känns som om det finns väre problem än så.
Han har ordnat med avlivning av katten, och bekymrar sig nu för hur det ska gå med huset. Jag har sagt att han får ta en sak i taget. Det är verkligen tufft för honom och jag förstår att han känner sig väldigt nere.
Jag ska försöka ta mig till honom i morgon eftermiddag. Tyvärr kan jag inte flyga hem som planerat, utan får tillbringa en grå fredagkväll här i Staden och sedan ta flyget hem på lördag morgon, men det får gå. Det känns som om det finns väre problem än så.
Så sorgligt
Hur man kan vara så utan medkänsla. Så kall. Så upptagen av att försvara sitt beteende utan ångra det man har förstört för andra, allt som irreparabelt skadats. Inte bara för mig, utan för många, många. Det finns inget försvar, framförallt inte när man innerst inne vet vad som egentligen är rätt.
Men särskilt är det så sorgligt att en människa kan visa så olika sidor, att man kan vara så skicklig på att verka kärleksfull och god, för att i nästa stund ljuga och bedra. Det är svårt att förstå vad som egentligen är fel. Vad är drivkraften, motivet?
Jag vet att jag har gjort fel. Jag har fått stå till svars för det, och jag har också försökt rätta till det jag har skadat efter bästa förmåga. Min enda ursäkt, eller förklaring för att jag gjorde fel, var att jag verkligen älskade. Jag trodde verligen att det skulle kunna bli något bra. Nu inser jag hur idiotiskt det var. Men det tog lång tid.
Det är väldigt grymt att inleda ett förhållande med en människa, om man bara tänker leka med den personens känslor, och särskilt med vetskapen om vilka konsekvenser det får för den personen. Jag tycker det är desto mer klandervärt om man dessutom har förhållanden med flera personer samtidiígt, och invaggar alla i tron att vara den enda.
Men särskilt är det så sorgligt att en människa kan visa så olika sidor, att man kan vara så skicklig på att verka kärleksfull och god, för att i nästa stund ljuga och bedra. Det är svårt att förstå vad som egentligen är fel. Vad är drivkraften, motivet?
Jag vet att jag har gjort fel. Jag har fått stå till svars för det, och jag har också försökt rätta till det jag har skadat efter bästa förmåga. Min enda ursäkt, eller förklaring för att jag gjorde fel, var att jag verkligen älskade. Jag trodde verligen att det skulle kunna bli något bra. Nu inser jag hur idiotiskt det var. Men det tog lång tid.
Det är väldigt grymt att inleda ett förhållande med en människa, om man bara tänker leka med den personens känslor, och särskilt med vetskapen om vilka konsekvenser det får för den personen. Jag tycker det är desto mer klandervärt om man dessutom har förhållanden med flera personer samtidiígt, och invaggar alla i tron att vara den enda.
Hemmamysarkväll
Det ser ut som skrutt i min lya. Det ligger tvätt framme som inte är hopvikt, sängen är obäddad, diskmaskinen otömd, grejor framme i köket och inte avtorkat sedan frukost.
Nåväl, jag åt i alla fall frukost i morse. Det är lite pluspoäng. Men sedan blev jag så sen att jag var tvungen att ta taxi... Det var lite minuspoäng.
Jag köpte en färskpressad morotsjos på vägen hem. Det är gott.
Nu ska jag ta mig samman, sätta på talboken och ruscha undan här på femton minuter. Sedan ska jag sätta mig och njuta av olivbröd, goda ostar och ett glas vin. Det känns alltid lite mer motiverat att jobba på om man har något trevligt att se fram emot. Det kanske rentav är något bra på TV ikväll. Fast... nu ska vi väl inte hoppas på för mycket.
Jag känner mig lite okramad idag. Lite otröstad också. Vet inte riktigt varför. Det bara blir så ibland.
Ska försöka få det att förvinna med hjälp av hårt arbete och disciplin.
Förstår inte...
Han förstår inte...
Inte hur mycket han har skadat mig. Inte heller hur mycket jag har ansträngt mig för att försöka bli hel igen.
Kanske beror det på att han har glömt hur det var att verkligen älska med hjärtat, eftersom det var så länge sedan.
Jag förstår förmodligen inte heller hur mycket jag skadat Maken, bara för att han klarar av det så bra. Bara för att han är så duktig på att lägga saker bakom sig och förlåta.
När jag hade blivit utestängd från allt och alla för Den Andres skull, förnekade han mig. Och nu, när allting äntligen hade rättat till sig någorlunda och var på rätt spår, var han utan tvekan beredd att förstöra det för mig igen.
Varför? För att visa sin makt? För att bevisa något? För att skada mig? För att han är ond?
Jag förstår inte...
Inte hur mycket han har skadat mig. Inte heller hur mycket jag har ansträngt mig för att försöka bli hel igen.
Kanske beror det på att han har glömt hur det var att verkligen älska med hjärtat, eftersom det var så länge sedan.
Jag förstår förmodligen inte heller hur mycket jag skadat Maken, bara för att han klarar av det så bra. Bara för att han är så duktig på att lägga saker bakom sig och förlåta.
När jag hade blivit utestängd från allt och alla för Den Andres skull, förnekade han mig. Och nu, när allting äntligen hade rättat till sig någorlunda och var på rätt spår, var han utan tvekan beredd att förstöra det för mig igen.
Varför? För att visa sin makt? För att bevisa något? För att skada mig? För att han är ond?
Jag förstår inte...
Månklart
Om det var regnigt förut idag, så belönades kvällspromenaden med desto mer klar himmel och ett helt otroligt starkt månljus. Det blev skarpa skuggor och det gick att se omgivningen nästan som på dagen. Det är sällan jag har upplevt det.
Annars var det vindstilla och vid havsbandet var det ett väldigt liv på sjöfåglarna. De håller väl på och förbereder för häckningssäsongen, antar jag. Sexgalna typer.
Fast det är ju ingenting jämfört med dem som åker lift i skidbacken i Sunne. Där står det, enligt obekräftade uppgifter, på en skylt: "Para er tre och tre i liften. Se upp så att inga klädesplagg fastnar". När jag läste det, insåg jag plötsligt vad den stackars kraken hade hållit på med som blev hängande upp och ner i byxorna och manglades ut i pressen med rumpan bar. Det måste vara jättesvårt att få til det. Rent akrobatiskt svårt.